Jag trodde faktiskt inte Bosse kunde bli mycket värre än han va, men det blev han. Han låter mig va ifred förutom när han piper i mitt öra att han ska ut hela tiden.
Men väl ute så hänger man antingen bakom honom som ett ankare eller så får man släpa honom som en tung säck med potatis. Varje kissfläck ska nämligen utforskas ordenligt och inte ens godis kan locka han där ifrån.
Nu måste sprutan börja hjälpa snart för jag håller på att bli tokig. Det skulle ju ta ca 14 dagar vilket jag verkligen inte hoppas.
Jag sa igår att han är väldigt billig just nu, men idag är det rabatt på det! ;)

Idag ska vi hem till gubbens morsfars på middag. Det kommer nog kännas väldigt konstigt för vi har inte vart där sen Titti♥ somna in. Vi undrar även hur Bosse kommer att ta detta att hon inte finns där mer. Han kommer ju att springa och leta efter henne, bästa vänner som dom va.