Jag vet att det låter sjukt men faaaan vad jag saknar ciggen. Suget hjälper snuset mig med men själva grejen att ha dom i handen. Jag har inte blivit grinig än eller börjat klättra på några vänner men jag känner denna sjuka saknaden. Gubben är dock väldigt stolt över mig vilket är roligt, börjar känna lite så själv faktiskt. Men det är tufft.. jäkligt tufft!
Det har iaf gått 3 dar o några timmar utan nu..

Idag är jag jätte slö o jag tror min rumpa har feber annars är det träningsvärk kanske? Jag orkar iaf inte göra så mycke o har nyss sovit förmiddag (vi ska äta snart).

På måndag börjar gubben om att jobba. Vilket är jätte kul o bra får hoppas dom inser sen att dom måste ha kvar han, även att det finns jobb för det då. Nu är det månadsvis tills dom vet eller den andra gubben kommer tillbaka.

Igår va vi förresten goda samariter. Hitta en mobil påvägen så vi rädda den från att bli platt. Sen ringde vi upp ett nummer o ägaren kunde en stund senare komma förbi här o hämta den. Det känndes bra att göra nåt bra, va en nyare modell på mobilen. Hoppas Gud tog med detta i sina anteckningar om oss nu =)