Det finns en grå/vit självmordskatt här i området som vi träffar på några gånger i veckan. En gång satt den utanför våran dörr så vi kunde inte ens gå ut med Bosse. Ser den oss när vi är ute och promenerar så springer den glatt efter oss, så vi får springa ifrån den.
En gång va den max 1 deci från att sniffa Bosse i arslet. Bosse brukar va väldigt lugn och nyfiken själv när katten dyker upp, men man vill ju ta det säkra före det osäkra.
Imorse när gubben va ute med han och Bosse satte sig när för att skita, så dyker katten upp igen. Gubben får lite smått panik men Bosse måste ju bajsa klart. Självmordskatten smyger sig iaf väldigt nära och när Bosse är färdig så kastar han sig över katten.
Bosse bet givetvis inte katten eller nåt men katten blev rädd och gömde sig i en buske en bit ifrån. Den såg tydligen väldigt förvånad ut som om den sa: varför gjorde du så där för!? =)
Kan inte va lätt att va självmordskatten. Stackarn.

Annars så är halsen bättre, tyvärr inte bra men bättre iaf. Jag ville lyxa igår så vi köpte Thai mat. Har ju inte kunnat äta på 1 vecka så det va jag värd.
Jag hade ju ett stygn kvar men oklok som jag kan va så lyckades jag pilla bort det.
Inte för att ärr brukar va snygga och inte för att man bryr sig hur det ser ut inne i munnen, men det känns lite konstigt att ha en "gropp" där inne nu.