Allt gick faktiskt ganska fort igår. Jag fick komma in i operationssalen nästan med en gång. Det är lite läskigt tycker jag, att man får lägga sig tillrätta där.

När alla slangar och annan skit satt fast på mig så frågade en av narkosläkarna mig vilka av dom som va läskigast. Hon sa att mina hjärtslag förrådde mig. När jag medgav att plågis va värst började dom att skratta.

När alla förberedelser va klara så började jag må illa av all nervositet. Jag kände en stor lust att slita loss alla slangar och springa där ifrån. Jag hade kunnat göra det för jag slapp ha en sån där fin vit "klänning" på mig.
Precis som om dom visste vad jag tänkte fick jag andas in nåt av det bästa människan har skapat.. lustgas. Känslan av lustgas är ju nåt av det bästa som finns så jag spelade på att jag inte kände nåt, detta gjorde att jag fick några minuter extra. Till slut förrådde mina ögon mig och det blev dax att sova.

Jag minns att jag drömde en härligt dröm och blev lite arg på rösten som drog mig där ifrån. Jag vaknar upp med "solen" mitt i ansiktet och tror jag skrek åt dom att släcka den.
Jag är nog ganska vid medvetande för jag hör dom diskutera mina mysbyxor och talar om för dom att dom finns ju på Cubus i massa fina färger.
Jag tackar även så mycket för jag inte mår det minsta illa. Det va helt underbart.

Jag rullas ur salen och in på uppvaket. Jag hör dom säga att jag hade tur för jag fick ett eget rum med tv. Bakom går gubben med alla mina saker.
Jag tror inte att jag somnade någt mer efter det.

Efter en stund kommer plågis in för att berätta hur det gått. Hon såg ganska allvarlig ut. Hon berätta att det gick jätte lätt att få bort tanden men att det va ett helvete att sy ihop allt sen. Hon som alla andra vitrockare gnällde över hur lite mina käkar faktiskt går att öppna.
Dom hade fått bända upp mina käkar vilket skulle kännas för mig imorron (idag). Det kan jag tala om att det gör också.
Hon hade även lagat 2 små hål för mig.

Jag minns inte hur länge jag låg på uppvaket men jag vet att jag lyckades tjöta mig hem tidigare än dom egentligen ville. Jag tror det blev runt 2-3 timmar. Men man kan ju inte ligga där hela dagen. Visst dom har go sakerna men man läker bäst hemma. Jag måste alltid hem så fort som möjligt.

Det är lite läskigt när man inte känner ena halvan av ansiktet. Halva tungan tom va borta så det va helt avdelat. Kändes lite lustigt när jag skulle dricka vatten och bara kände ena halvan av glaset mot läpparna.
Jag tog mig fram genom att se ut som om jag druckit en 75:a. Gubben fick hjälpa mig i trapporna, annars hade det gått åt helvete.


Jag är inte blåslagen (än) vilket jag trodde att jag skulle vara, men min högra ansikts halva är 3 gånger så stor som den vänstra. Halsen känns som körtelfeber och käken som att den fått massa stryk (vilket den har).
Tack gode människan för piller, minsta lilla rörelse och man vill skalla fönsterrutan.
Även om all smärta är värre idag så känns det bara så underbart att tanden är borta. Dom hade lagt delarna av den i en liten burk och fråga om jag ville ha det. Jag bad dom kasta skiten, jag vill inte se den mer.

Sen jag flyttade upp hit så har jag opererats varje oktober. Lite sjukt faktiskt.